Godare än köpt och utan socker. Gör naturlig äppelmos i vanlig ugn

Mitt barn älskar sötsaker. Förra året provade jag att göra äppel-pastila hemma. Så gott! Och så nyttigt: vitaminer, järn och mineraler. Alla nyttiga ämnen från äpplena bevaras. Och utan socker. Hundra gånger bättre än köpta godisar.

Pastilan gick åt som smör. Sonen tuggade söta skivor och glömde till och med bort alla gelébjörnar och annat kemiskt.

Jag delar receptet med andra mammor och mormödrar. Hoppas era småttingar gillar godsaken.

Recept nr 1 – ren äppel-pastila

Det här var vad jag började mina kulinariska experiment med.

Allt du behöver är 1 kg äpplen. Vilka som helst duger: skadade, mosiga, fula. Färgen spelar heller ingen roll – av alla äpplen får pastilan en naturlig brun nyans.

Sedan rekommenderar olika personer olika saker.

Vissa gör äppel-pastila med skal. Jag gillade det inte – godsaken blir hårdare och man känner täta bitar.

Andra bakade äpplena i ugnen och tar sedan ut fruktköttet med en sked. Men att sätta på ugnen i sommarvärmen är rena skräcken, den metoden ratade jag också.

Jag gjorde enklare:

1. Tvättade äpplena, tog bort röta och maskätna delar, tog bort stjälkarna.
2. Skär frukterna i fjärdedelar.
3. Kokade dem i lite vatten tills de blev mjuka.
4. Körde dem genom en köttkvarn med puretillsats. Samlade fruktköttet och slängde fruktresterna i soporna.

Om du inte har en köttkvarn med tillsats, kan du bara pressa de kokta äpplena genom en sil.

Jag hällde purén i en kastrull, satte den på låg värme och kokade ner den till en tjock massa i ungefär två timmar. Det kan ta längre eller kortare tid. Allt beror på äppelsorten – vissa är saftigare, andra är torra och lösa.

Purén måste röras om. Först då och då, men när den tjocknar, oftare. Om du missar ögonblicket och massan bränner fast, går det lätt att fixa.

Rädda den brända purén

Under inga omständigheter rör om den fastbrända massan och skrapa inte bort mörka bitar från botten! Om det brända hamnar i pastilan får den färdiga produkten en obehaglig bränd smak.

1. Häll försiktigt över purén i en ren kastrull.
2. Skeda bort toppen av den brända massan. Ta bara beige puré. Rör inte den del som redan blivit mörk.
3. Fortsätt koka purén i den nya kastrullen.

Det blir definitivt ingen bränd smak – testat på egen erfarenhet.

Torka pastilan

Koka purén tills den är så tjock som möjligt.

Medan massan är klar, klä en plåt med bra bakplåtspapper. Snåla inte med papperet. Med dåligt papper fastnar massan ordentligt, och pastilan blir 'med papper'. Inte dödligt, men inte trevligt.

Vissa rekommenderar att smörja bakplåtspapper med raffinerad solrosolja. Jag provade – det gillade jag inte. Ja, pastillen lossnar lätt. Men på plasten blir det ändå kvar ett lager olja, det märks både i smak och känsla.

När purén är färdig, kyla ner den till en behaglig temperatur.

1. Bred ut den på en plåt i ett lager cirka 0,5 cm tjockt. Inte mer – annars kommer du att torka den i evighet. Och pastillen blir tjock, det går inte att rulla den snyggt till en tub.
2. Jämna ut purén noggrant. Det är mycket viktigt! Om purén ligger ojämnt kommer tunna delar att brännas efter några timmar, medan tjocka delar inte ens torkar ordentligt.
3. Ställ in ugnen på 100 ^°C och slå på varmluft.
4. Sätt in plåten i ugnen direkt. Vänta inte på att ugnen ska bli varm.
5. Torka pastillen tills den är klar. Massan ska bli fast, men inte övertorkad. Det tog drygt 4 timmar för mig, men allt beror på tjockleken av lagret och ugnen. Om din varmluft är stark torkar purén snabbare.

Färdig pastill är fast, men inte stenhård, och klibbar inte på fingrarna.

Vad du ska göra om du inte har varmluft

Min granne har en helt vanlig ugn utan krusiduller. Hon gjorde så här:

1. Ställde in ugnen på 100 ^°C.
2. Satte in plåten med pastill i ugnen.
3. Utan att stänga luckan helt, kilade hon fast den med en tesked. Det blev en springa på ungefär 5 cm bredd. Det räckte för att luften i ugnen skulle cirkulera hela tiden.
4. Temperaturen i ugnen sjönk, och grannen ökade den 'på känn' till 150 ^°C. Luften i ugnen ska vara het, men inte brännande.

150 ^°C är inte en absolut sanning, allt handlar om balansen mellan temperatur och springans bredd. Ju mer varmluft rinner ut ur ugnen, desto snabbare sjunker temperaturen.

Var dock försiktig. Om du ställer in för hög temperatur bränns pastillen.

Hur man gör vackra 'rullar'

Pastillen kan helt enkelt skäras i remsor, romber eller kvadrater. Men i butiken säljs den som spetsiga rullar, och jag bestämde mig för att göra likadant.

1. Jag tog bort pastillen från plåten och lät den svalna till ljummen.
2. Vände bakplåtspapperet uppåt, jämnade ut det på en ren bänk och fuktade papperet med vatten. Jag doppade helt enkelt händerna i en skål och strök över papperet. Då mjuknade papperet och pastillen smälte inte.
3. Jag skar pastillen i bitar som var cirka 5 cm breda.
4. Rullade ihop dem till rullar med valfri diameter.

För att pastillerna inte skulle rulla upp sig och bli kladdiga, lindade jag var och en in i bakplåtspapper och knöt fast med en tunn snodd. Det blev väldigt stiligt.

Recept nr 2 – äppelpastill med tillsatser

Äppelpuré är basen och du kan tillsätta allt möjligt gott.

Det enklaste alternativet är kryddor. Kanel, vanilj, muskotnöt – allt du vill. Det blir mycket aromatiskt och gott.

Till äppelpurén kan du också tillsätta andra frukter och bär.

• Banan.

Till 300 g äppelpuré – 200 g mixad banan.

• Bär.

Den allmänna proportionen är: till 400 g äppelpuré, 100 g bärpuré. De godaste kombinationerna blir med röda vinbär, blåbär och aronia.

Med lingon och tranbär blir det också jättebra, men då går det inte utan socker – bären är för sura.

• Päron.

Förhållandet 50/50. Päronet förberedde jag på exakt samma sätt som äpplena.

• Kvitten.

Till 300 g äppelmos, 200 g kvittenmos. Väldigt väldoftande och smakrik fruktmassa.

• Aprikoser och apelsinskal.

Till 300 g äppelmos, 200 g aprikosmos och skal från en apelsin. Doften är hisnande.

Man kan experimentera med fruktmassa i all oändlighet. Jag har också haft misslyckade försök: varianten med krusbär ville inte ens koka ihop ordentligt. Men jag tappade inte modet: jag hällde i mer socker i kastrullen och gjorde ett jättegott marmelad. Den försvann som smör i solsken under vintern – till pannkakor och plättar.