Hur och varför man testar vattnet i akvariet

Tester för akvarievatten underlättar avsevärt för akvarister, eftersom vattenparametrarna direkt påverkar livet för undervattensinvånarna. För att fiskarna ska hålla sig friska måste en specifik kemisk balans upprätthållas, och utan regelbunden kontroll är det omöjligt.

Vilka parametrar bör mätas regelbundet i akvariet?

Det största problemet i akvarier anses vara överskridande av högsta tillåtna koncentration av nitrater. Samtidigt får man inte ignorera vissa andra parametrar som påverkar fiskarnas hälsa och livslängd. Med ett ansvarsfullt förhållningssätt bör akvaristen testa varje vecka. Om en obalans upptäcks kan den åtgärdas med mono-lösningar och tätare vattenbyten.

Nitrattest för akvariet

En av de viktigaste parametrarna att mäta är mängden nitrater. Dessa föreningar bildas genom aktiviteten av nitrifierande bakterier som bearbetar ammoniak från fiskarnas avföring. Mängden organiskt material beror på akvariets befolkningstäthet och minskar vid regelbunden rengöring av botten.

För de flesta akvarieinvånare är optimal nitrathalt 20-30 mg/l, och för känsliga fiskar bör siffrorna vara ytterligare 5-10 enheter lägre (15-20 mg/l). Vattnet kan kontrolleras för denna parameter med testremsor, dropptester,

pH-test för akvariet

Med ett pH-test mäts surhetsgraden i akvarievattnet. Ett värde under 7 enheter indikerar att vattnet är surt. Om pH överstiger 7, har miljön en alkalisk reaktion. Normen är att surhetsgraden ligger mellan 5 och 10 pH. Plötsliga svängningar i denna parameter åt något håll får inte ske – det kan leda till att fiskarna dör.

Om pH överstiger 7,2 blir många mikronäringsämnen otillgängliga för akvarieväxter, och deras upptag av koldioxid försvåras. Surhetsgraden kan höjas av för mycket ljus, kraftig luftning, utsöndring av mineraler från botten eller dekoration. För att mäta pH används testremsor, pH-meter, pH-kontroller eller dropptest.

Ammoniaktest för akvariet

Ammoniak är en restprodukt från fiskarnas ämnesomsättning som de utsöndrar via njurar och gälar. Ämnet är ett gift och kan leda till allvarlig förgiftning och död för vattenlevande husdjur. Nitrifikationsbakterier som lever i botten och på filtermedier omvandlar ammoniak till nitriter, som är säkrare för fiskarna, men de klarar inte alltid av uppgiften helt. Tecken på ammoniakförgiftning:

• färgförändring;
• slem på fjällen;
• blödningar nära fenorna;
• snabb andning;
• aptitlöshet;
• tröghet.

Om minst ett av symptomen uppträder måste du omedelbart testa ammoniakh alternativt ammoniumhalten i vattnet. Testet utförs med ett dropptest och remsor som är impregnerade med reagens.

Fosfattest för akvariet

Fosfater är, precis som nitrater, en del av näringen för akvarieväxter. Men växterna kan inte alltid ta upp dem fullt ut. Om fosfathalterna i akvariet blir för höga börjar väggarna täckas av grönalger och vattnet blir grumligt. För att inte lågre växter ska ta över fiskarnas hem måste du regelbundet testa fosfaterna. Det är bättre att förebygga problemet än att bekämpa det i efterhand. Fosfater mäts med dropp- eller pulverreagens.

Kaliumtest för akvariet

Kalium är ett av de ämnen vars halt i sötvattensakvarium inte påverkar fiskarnas hälsa, men som däremot kan inverka på akvarieväxternas liv. Det är särskilt viktigt att kontrollera denna parameter i ett växtakvarium. För saltvattensakvarium är behovet av kaliumtestning större, eftersom ett överskott kan döda känsliga arter som räkor.

Vid kaliumbrist i sötvatten tillsätts specialgödsel från JBL. Överskott av detta ämne i saltvattensakvarium åtgärdas med delvis vattenbyte. Testet utförs med flytande reagens (dropptest).

Tester för saltvattensakvarium

För den som precis börjat med ett saltvattensakvarium är det viktigt att veta vilka parametrar man ska fokusera på först. Dessa är:

• NH3 – ammoniakhalt;
• pH – surhetsgrad;
• kH – karbonathårdhet;
• Ca – kalciumhalt;
• NO3 – nitrathalt;
• PO4 – fosfathalt.

Akvarister använder dropptest för att bestämma vattnets sammansättning i saltvattensakvarium. Den dyrare laboratoriemetoden används av dem som arbetar professionellt med akvaristik.

Dropptester för akvariet

De bästa tillverkarna (Tetra, JBL, API, UHE) erbjuder testsatser för olika parametrar i akvarievatten. Med dem kan man mest fullständigt bestämma föroreningshalten i vattenmiljön och hur säker den är för invånarna. Till exempel innehåller dropptest från Tetra en sats med 6 flaskor som gör det möjligt att mäta halten av:

• syre;
• järn;
• fosfater;
• nitriter.

Ytterligare två flaskor är avsedda för mätning av total och karbonathårdhet. Reagenset från flaskan droppas i en uppmätt mängd vatten, som omedelbart färgas. Resultatet måste jämföras med en färgskala.

Nylpa-tester för akvariet

Dropptester tillverkas numera även av en rysk producent under varumärket Nilpa, som lanserats av företagsgruppen Aqua Menu. Med reagenserna kan man testa vattnet för halter av:

• järn;
• koppar;
• nitrater;
• fosfater;
• ammoniak.

Det finns även tester för att indikera nivån av total och karbonathårdhet samt vattnets surhetsgrad. Nilpa tillverkar också alla nödvändiga reagenser för att upprätthålla rätt kemisk balans, samt konditioneringsmedel.

Testremsor för akvariet

Teststickor är gjorda av papper som är impregnerat med kemiska reagenser. De är mycket enkla att använda. Stickan doppas i vattnet, varefter den antar en specifik färg. Nyansen måste jämföras med den medföljande färgskalan. Teststickor är praktiska eftersom de säljs styckvis. De erhållna värdena kan dock ha en stor mätosäkerhet.

Elektroniska tester för akvariet

Elektroniska tester kännetecknas av mer exakta avläsningar jämfört med andra testmetoder. En sådan apparat är utrustad med en givare som sänks ner i vattnet vid mätningstillfället. Resultatet visas digitalt på en elektronisk display. Den vanligaste i denna kategori är pH-testaren. Den kan beställas till ett lågt pris på AliExpress och användas efter förkalibrering genom testning av indikatorvätska.

Även om akvarievattnet ser kristallklart ut kan dess sammansättning vara långt ifrån idealisk. Regelbunden testning ger insikt i processerna som sker i akvasystemet och möjlighet att justera parametrarna så att vattenmiljön alltid förblir säker för akvariets invånare.